Skuld och hämnd [Dead man's shoes]

Om broderskap, skuld och gruvlig hämnd handlar Dead man's shoes, som förhandsvisades på Capitol i Göteborg igår kväll (premiär 9 december). Richard (Paddy Considine) vänder efter sju års soldattjänst hem till sin efterblivna bror Anthony i den lilla engelska hålan. Hans enda mål att hämnas de lokala gangsterpacket, som under hans år i militären, trakasserat Anthony. Det stör mig att filmen till en början känns närmast komisk; broderns vrede blir knappt trovärdig i kontrast till gängets fåniga beteende. Efterhand växer filmen, och framemot slutet tätnar historien och viktiga frågor om skuld och likgiltighet växer fram.

Dead man's shoes är en viktig film som tar upp viktiga frågor, inte bara "en massa meningslöst våld och elände" (som kvinnan på raden bakom konstaterade när sluttexterna började rulla). Den hämndlystnad som brodern Richard uppvisar berörde mig och gör att detta är en film som lever kvar i tankarna.

Musiken är en annan detalj som lyfter filmen. Särskilt fantastiska är Bonnie "Prince" Billy (också känd som Will Oldham) A king at night och M. Ward med avslutande Dead man.