Ingen gratislunch

VARDAG: "There is no such thing as a free lunch". Ett slitet uttryck som jag aldrig har förstått innebörden av. Förrän idag. Hemflyttad till Göteborg igen fick jag ett erbjudande från en privattandläkare som erbjöd mig att komma och få en första undersökning kostnadsfritt. Jag bokades in på en tid, gick dit och på tre minuter hade den vänlige tandläkaren konstaterat att jag hade ett hål som behövde lagas och lite tandsten som skulle väck. "Det kan vi fixa direkt", meddelande han. "Kan det inte vänta", försökte jag. "Är det någon idé", undrade han och naturligtvis hade han rätt. "Vad går det lös på då?" ville jag veta och fick veta att det skulle göra mig tusenlappen fattigare. En halvtimme senare var allt klart, och jag stod på gatan utanför och kände mig lurad.

Är detta att bli vuxen kanske? För utan att jag egentligen ville det började jag tänka tankar som "Det var nog lika bra att fixa det där hålet, så slipper jag de kostnaderna längre fram" eller "Det är vettigt att investera pengar i en bra tandvård, det är en investering man senare kan vara glad för". Jag har hela dagen försökt intala mig att det var okej, men kan ändå inte låta bli att grämas över det faktum att det jag trodde skulle bli en gratis undersökning blev 960 kronor. Inte blev det bättre av när jag för en stund sedan gick förbi löpsedlarna nere Konsum: "Här kan du laga tänderna för halva priset - Stor lista över priser" Suck. Bedövningen i kinden börjar i alla fall släppa nu.