På annat håll nu

Hej! Visst har det varit tomt här den senaste tiden. Jag beklagar detta, men här är den glada nyheten: jag fortsätter att blogga om copywriting på Please copy me. Adressen är såklart www.pleasecopyme.blogg.se. Välkommen in i diskussionerna där!

mvh
Mattias

"Det var ännu bättre än jag hoppas att det skulle bli"

Tomas Andersson Wij har gjort en radiocover - på Carolas schlagerdänga Evighet. Skapligt oväntat och kul. Det hela skedde hos Kristian Luuk i Lantz i P3 häromsistens. Alla borde lyssna här.

I'm from Barcelona släpper album (och singel!)

Glada gänget från Jönköping (också kända som I'm from Barcelona) släpper äntligen en fullängdare. Let me introduce my friends heter skapelsen som finns ute den 26 april. 11 låtar bjuds det på. En knapp månad senare kan den som vill köpa två av låtarna (Collections of stamps och Glasses) köpa singelversionen.

***

Nu på söndag är det förresten obligatorisk närvaro framför burken. I'm from Barcelona gästar programmet TV-huset (med start 18.15). Försök att sitta still.

Teitur spelar - och släpper nytt?

Den färöiske singer/songwitern Teitur kommer till Storan i Göteborg den den 17 maj (det är en onsdag det). Det har gått på tok för länge (läs: 2003) sedan han släppte Poetry & Aeroplanes, och nu börjar de ryktas om ett nytt album. Hos MySpace går det utmärkt att lyssna på nya Baby You Don't Ever. Gör så.

Mästerligt och komiskt träffande

FOTO: AXEL GENVAD

Han inleder med Vi är värda så mycket mer. Han säger: "Jag behöver extra mycket kärlek i kväll. Jag är febrig". Och publiken är med på ett helt annat sätt än när Tomas Andersson Wij senast besökte Göteborg och Stenhammarsalen (i höstas). Då: Hög klass. Igår: Mästerligt.

Ibland är ensam stark. Det är med sin gitarr, sin röst och sina makalösa texter som Andersson Wij är som bäst. Och i Gör nånting vackert blir det solklart för mig varför jag håller honom som Sveriges bästa textförfattare.

Idag bröt solen fram efter veckor av regn / Kan jag byta mitt liv mot en enkel refräng om kärlek? / Jag vill spränga mitt alfabet högt i skyn / sväva fritt över Bullerbyn / jag kommer från

Mellansnacken är klockrena denna kväll; Tomas berättar målande om sin damcykel som försvann, men som han hittade igen i händerna på en uteliggare, om hur Göran Persson bad att få ett par av låttexterna skickade till Regeringskansliet och om hur Melodifestivalen förpestar Sverige ("men vi verkar ha överlevt i år igen!"). Riktigt träffande (och komisk) är nya Mellanstora mellansvenska städer, där han reser mellan mellanklasshotell i kommuner med lustiga slogans och Nordens största badhus. Och alla fick de någongång på 70-talet ett bra pris på gult tegel... Men sången landar i en refräng som spelar på de mer allvarsamma känslosträngarna.

Trots febern levererar Tomas Andersson Wij en konsert som är någonting av det bästa jag sett från hans sida (tror att jag snart har tio konserter att jämföra). Och han är väl förtjänt av de stående ovationerna som Göteborgspubliken ger honom. Nu ska jag knarka Tomas Andersson Wijs musik de närmaste veckorna, längta efter våren och ett nytt album (kanske till hösten?)

Läs också: helgintervjun med Tomas Andersson Wij (september 2005), vad jag tyckte om Wij-konserten i oktober och vilka låtar jag gillar mest på senaste albumet.

Andra bloggar om: Tomas Andersson Wij

Skrivkramp och snorkling

Det har varit lugnt och skönt här på bloggen under de senaste veckorna. Jag tänker inte be om ursäkt för det; först hade jag ingenting särskilt att skriva, och den senaste veckan har jag varit på semester i Egypten. Sharm El Sheikh närmare bestämt och Hadaba och Dreams Beach Resort för att vara närmare och mer bestämd. 28 grader i luften, 22 i vattnet; makalös snorkling för en nybörjare som mig. En vecka av slapphet, värme och svalkande bad. Nu är jag tillbaka. Hej.

Missat Heltne - men chans till revansch

MUSIK IGEN: Slå mig, sparka mig.. men framför allt: förlåt mig - jag har missat Johan Heltne. Du också? Åh, skönt. Och synd.

Med missat menar jag: det har gått snart ett år sedan denne Johan Heltne gav ut Skisser av en vacker plats, en alldeles fantastisk singer/songwriter-platta med texter på svenska. Det är sådan där musik som sällan görs i Sverige (och kanske inte någon annanstans heller), med rädsla för att vara för pretentiös eller för Patrik Isakssonsk. Men Heltne håller sig på vägen, och det enda släktskap som är rättvist att förmoda är det med Jocke Berg.

Hans Snöängel är något av de vackraste jag hört sedan Kent gjorde Järnspöken eller Tomas Andersson Wij skrev En hel värld inom mig. Lyssna:

Kommer in genom dörren med lukten av vinter / Du är en utmattad snöängel / Mössan för ögonen, leendet är helt utan färger / Lägger dig raklång på vardagsrumsgolvet / och jag måste hjälpa dig av med de snöfyllda skorna / och kläderna är stela av kyla

Det är timmar som går / timmar man kommer ihåg /Och jag har förstått / timmar med dig - är lycka för mig

På www.johanheltne.se går det utmärkt att lyssna på Snöängel, Söndag morgon, Så fel, Stockholmskväll och Sent i oktober. Och bäst av allt: den 27 april gästar Johan Heltne Kafé Stanna för en spelning tillsammans med Jonathan Johansson. Jag kommer att vara där.

Jag - en total junkie? (och annat musikaliskt)

Zlatan, Gustav, Annika och Björn (V).

MUSIK: Jag köpte senaste numret av King idag. Och fick reda på att jag är en total junkie. Och jag håller med. En Jonny Söderström recenserar Josh Ritters nya platta The Animal Years och konstaterar:

Ritter fortsätter att göra det han är bra på: eftertänksamma små countrypoplåtar vilka andas ikoner som Bob Dylan, Bruce Springsteen och Joan Baez. Men är man inte en total junkie på ledsna män med gitarrer som snyftar fram poppoesi om världens tillstånd så blir det lite tråkigt i längden.

Jag ler igenkännande - total junkie på ledsna män med gitarrer - det är jag i ett nötskal. Det bjuder jag på.

***

King är förresten en rätt hyfsad tidning: inte bara mode, utan också ett och annat om film och musik och luktagott också. Och mycket kavajer och testosteron.

***

Christian Kjellvander har en bror. Han heter Gustav och har ett soloprojekt han valt att kalla för The Fine Arts Showcase. För en månad sedan släppte han sitt andra album, Radiola. På webbplatsen för konsertarrangören Luger kan du lyssna på låten Chemical Girl. Och: den 14 april spelar han på Pusterviksbaren i Göteborg.

***

Ovan nämnda Josh Ritter kommer i slutet av maj att ge konserter i Stockholm, Köpenhamn och Oslo. Det kommer att bli officiellt först på onsdag. På torsdag (23/3) släpps biljetterna.

***

April ser ut att bli en fin musikmånad i Göteborg: Suburban Kids with Biblicial Names intar Sticky Fingers den 6 april (tyvärr är jag bortrest, lyckas alltid missa dessa glada herrar). Mer: Hello Saferide spelar på Fängelset (bara en hållplats från mitt hem) den 28 april. Förband är Solander. Däremellan, den 13 april, spelar Björn Kleinhenz på Kafé Stanna - det ser jag fram emot! Och dagen innan dess: Tomas Andersson Wij på Stenhammarsalen!

Andra bloggar om: Josh Ritter, Gustav Kjellvander, Suburban kids with biblical names, Solander, Hello Saferide, Björn Kleinhenz, Tomas Andersson Wij

Dagens visor

MUSIK: Jag har ägnat dagen åt att lyssna på musik. Det är beroendeframkallande. Här är dagens visor:


POLYPHONIC SPREE: Jag fattar vad de sjunger, men inte riktigt vad de menar. Spelar det någon roll? Knappast. Inte när jättekören bjuder på en gospeldänga som Two thousand places, när allt nästan bubblar över och de sjunger:

You gotta be good / You gotta be strong / You gotta be two thousand places at once / Sold inside you’ll find it’s right between the eyes / You’ll never know the shame entirely fits you

Eller när de i Move away and shine tar i ända från tårna i den drömska uppmaningen:

Hey, it's time to move away and shine / You can be all you ever want in a dream / You can take time along the way / Let this music in your head / You can be all you ever want inside a dream

JOSH RITTER: Jag skrev om den här amerikanske mannen för bara ett par dagar sedan, om hur han hälsade vårfåglarna i Snow is gone. Nu har han släppt sitt fjärde album - The animal years - och jag lyssnar med förväntan. Hammondorgeln och sådana där stretiga trumpinnar ligger som en ljudmatta bakom Ritters stämma i vackert sköra Monster ballads. Och i Wolves galopperar Josh Rytt.. f-låt.. Ritter fram till översvallande toner som får mig att tänka Peter LeMarc och Plura Jonsson. På samma sätt för släpiga Girl in the war tankarna till en ung Bruce Springsteen och Born in the USA:

I got a girl in the war /
and the only thing i know to do /
is turn up the music /
and pray that she makes it through

Tyvärr är detta album - precis som Ritters tidigare skivor - rätt ojämn. Lite väl mycket stompig country emellanåt. Men Josh Ritter är en man som kan. Och när han väl gör det är det guldkorn han levererar.


SAMBASSADEUR: Jag är inget vidare på (eller för) att sätta etiketter på musik. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska kalla det jag hör när jag lyssnar på göteborgska Sambassadeur. Drömskt och riktigt bra är två lämpliga etiketter åtminstone. Jag såg dem på Bongo Bar (Jönköping) i somras, och vad som hindrade mig från att slå till och köpa deras skiva då vet jag än idag inte. Men nu ska det bli av. Lyssna på Between the lines och Whatever season så förstår du säkert varför.

Bloggtipset: Ett liv i exil

BLOGGTIPS: Som en god prinsesstårta. Så beskriver Silverfisken, en man strax över 30, sin blogg Ett liv i exil. Han har flytt Sverige (Göteborg?) för ett jobb på reklambyrå i Sydney. Därifrån rapporterar han om sitt liv, med ingredienser som kärlek, musik, reklam och inspiration. Ofta fantastiskt välformulerade, men avslappnade texter, med en glimt i ögat. Riktigt värd att läsa. Särskilt berättelsen om att kalla chefen för olämpliga namn, den om varför Lill-Babs är värre än Lill Lindfors och den om killen som älskar att fota sig själv. På Bloggportalen lägger Silverfisken ut texten och sätter nivån för sin egen blogg:

Om jag är låg skriver jag om det, är jag hög berättar jag om det. Jag bryr mig ärligt talat inte om att hålla en konsekvent nivå. Det är min blogg. Vill jag skriva om kiss och bajs gör jag det. Vill jag skriva om hur jag aldrig kom nära min pappa tänker jag göra det. Det är ju det som är det fina med bloggandet.

Sant. Läs Mitt liv i exil.

Fråga mamma om tvättråd

VARDAG: Idag är det tvättid, och jag skulle bland annat tvätta en av mina tröjor för första gången. Ska den tvättas seperat, funderade jag. Med liknande färger? 30 grader? 40? Lite orolig för att tvätta "fel" kollade jag tvättanvisningen. Blev helt paff - och skrattade sedan inombords hela vägen ner till tvättstugan. Tröjan är införskaffad på Carlings.

Josh Ritter kallar hem vårfåglarna

MUSIK: Ni som läser denna blogg flitigt har förstått att jag vid det här laget är skapligt trött på vinter och snö (läs här och här). Och att jag har en övertro (?) till att sprudlande musik kan smälta bort det där vita/smutsgråa och bereda väg för en värmande vår. Därför går jag fullständigt igång när jag hör Josh Ritter hälsar koltrastarna och stararna tillbaka i Snow is gone:

hello blackbird / hello starling
winter’s over / be my darling
it’s been a long time coming but now / the snow is gone

Låten är hämtad från plattan Hello Starling (Kick Records, 2004). En sådär-skiva som inte riktigt sticker ut (förutom inledande spåret Bright Smile). I dagarna släpper Josh sitt fjärde album: The animal years. Det går utmärkt att redan nu smyglyssna på Girl in the war och Thin blue flame.

Andra bloggar om: Josh Ritter

Thumbsucker finns snart på dvd

FILM: Strax innan jul skrev jag om mångssysslaren Mike Mills och hans independentfilm Thumbsucker. Den visades och hyllades på Stockholm Filmfestival i november, men sedan blev det märkligt tyst. Nu har jag kollat läget; Sony Pictures meddelade att filmen inte kommer att gå upp på bio i Sverige. Nordisk film har rättigheterna till dvd-släppet, och där finns ett datum: 27 juni. Långt dit, och som tur var behöver inte väntan blir riktigt så lång; redan den 20 mars (det är snart det) släpps Thumbsucker på engelska Amazon. 200 pix ska de ha, och det får de gärna. Ska bli en fröjd att få se filmen i slutet av månaden.

Vad filmen handlar om? En 17-årig kille (Lou Taylor Pucci) som inte kan sluta suga på tummen. I de andra rollerna ses lika namnkunniga som förvånande namn: Tilda Swinton (senast häxa i Narnia), Vince Vaughn och Keanu Reeves. Jättebandet Polyphonic Spree står för musiken. Det lär bli grymt bra det här.

Andra bloggar om: Mike Mills, Thumbsucker, Polyphonic Spree

Navid och gudar utlovar snar vår

MUSIK: Är det visa? Jaså, reggae? Samba? Skit samma. I augusti 2005 släppte Navid Modiri och Gudarna debutalbumet Dags för slagsmål!, någonting som fullständigt gått mig förbi. Tills nu. Och trots att musiken är svängig och småskön, är det texterna som gör det starkaste intrycket. Inte konstigt kanske med tanke på att Modiri är poet och frilansar som journalist. Han skriver på svenska, han skriver om Göteborg och han skriver vansinnigt träffande. Hör bara:

Göteborg är vinter
Snart är det vår jag lovar
Bara några veckor kvar av kylan
Sedan slutar staden sova
Dra mössan över huvudet
(Gå förbi)

Om jag skulle ha kunnat skriva texter och skapa musik som Navid Modiri hade jag skrivit precis det där. "Bara några veckor kvar av kylan" ... hoppas han har rätt. Så länge drar jag mössan över huvudet och väntar.

Reklam som får det att göra ont i hjärtat

Via Ad Blather. Bakom reklamen står Ogilvy & Mather.

En kärlekshistoria på TV

FILM: Grabbarna och tjejerna som köper in filmer på Sveriges Television har gjort ett bra jobb. Under mars visas tre av Roy Anderssons filmer (En kärlekshistoria, Giliap och Sånger från andra våningen), vilket gör mig glad. Framför allt det lilla mästerverket En kärlekshistoria (1970), Anderssons debutfilm om två 15-åringar som blir kära mitt i ett svenskt folkhem som håller på att falla i bitar. Filmen hade nypremiär på bio och dvd för ett drygt år sedan, men verkar ändå ha missats av den stora allmänheten. Vilket är beklagligt för en så grymt välgjord svensk film. En kärlekshistoria på SVT lördagen den 11 mars - se!

ANDRA SEVÄRDA FILMER PÅ TV FRAMÖVER
Cykeltjuven (1/3), Timmarna (4/3), Monster, Spirited Away och Apocalypse Now.

Andra bloggar om: Roy Andersson, En kärlekshistoria

Att göra sin röst hörd i reklambunten

REKLAM: Ni som har hängt med vet att jag börjat på reklamutbildning, har gått första månaden nu. Att gå på reklamskola innebär bland mycket annat att man mer eller mindre tänker, äter och sover reklam. Målgrupper, EFI-analyser, AIDA-modeller och idéer (detta magiska ord!) växer i huvudet. Man vässar synen, ser reklam på ett nytt sätt. Mer kritiskt. Letar guldkorn.

Ett sådant guldkorn dök upp häromdagen. Tidigare hade vi skylten "Bara bra reklam, tack" på dörren till lägenheten. Nu har jag ingen skylt, vilket resulterar en daglig reklamhög på hallmattan. Oftast bärs den direkt därifrån till det runda arkivet. Men inte igår; överst låg Postens "reklamhållare" Svepet med en IKEA-annons på framsidan. Föremålet för annonsen var något udda: det reklamutskick som fanns längre ner i bunten. Gissa vilken som var det enda reklambladet jag kollade igenom... Smart, IKEA!

Andra bloggar om: reklam, IKEA

Matt Costa ger februari solsken

MUSIK: Matt Costa är artisten som får mig att jag står ut med februari, kyla och slask. Det började med att jag två låtar på hans hemsida; nu har jag hört hela plattan. Och vilka sånger! Trall-vänliga (sha la la la lallala) Sunshine får mig att drömma en stundande (nåja) vår. Och melankoliska Cold December har en melodi och en tillhörande video som i sig skulle kunna vara underlag för en hel independent-film.

2003 släpptes Costa sin första ep , och nu i höstas släpptes fullängdsdebuten Songs we sing. Nu finns skivan också att köpas i Sverige (CDON).

Vad kan jag mer säga? Upptäck Matt Costa! Lyssna på ett par låtar, se hans video, köp hans platta.

Andra bloggar om: Matt Costa

Tio år av nattliga bränder

MUSIK: Lars Winnerbäck firar 10 år sedan första plattan med ett bokslut: ett samlingsalbum, dubbel-cd och limiterad utgåva med en 116-sidig bok. Efter nattens bränder, som skivan heter, kommer att finnas ute om exakt en månad (22 mars). Idag har jag förhandsbokat mitt exemplar. I samband med skivsläppet ger Winnerbäck & Hovet fyra klubbspelningar i Stockholm, Malmö, Göteborg och Oslo. Skivan kommer att innehålla 26 låtar, varav 2 är tidigare outgivna. Väntan har börjat... en månad kvar.

Plattan kostar 239 SEK att förhandsboka via Bengans.

Andra bloggar om: Lars Winnerbäck, Efter nattens bränder

Om 500 ord

BÖCKER: Jag har köpt en bok. Den heter Om ett ord, och är skriven av Emil Holmström och Daniel Ernerot. De driver tillsammans Västeråsbaserade copybyrån Concipio. Om ett ord är en bok om ord, var de kommer ifrån och hur de används. Över 500 ord tas upp och avhandlas på ett sätt som gör att man vill läsa; kortfattat och lärorikt. Orden som man nästan glömt bort att använda (som gallimatias, lejonpart och spankulera) kommer åter upp till ytan.

Om ett ord kostar inte mer än 114 runda hos Adlibris. Om du tycker det är i värsta laget kommer här en glad upplysning: Om ett ord startades som ett elektroniskt nyhetsbrev (och fungerar fortfarande som ett sådant). På www.omettord.se kan du prenumerera på ett dagligt ord till inboxen. Lagom mycket läsning och grymt allmänbildande.

Andra bloggar om: Om ett ord, Concipio, copywriting

Diego träffar rätt

TIDNING: Diego är ett nytt och ungt magasin från Dagens Industri. Igår kom andra numret. Tidningen vänder sig till 25-35-åringar som "funderar mycket över hur man får ihop bitarna i livet - jobb, bostad, familj, fritid, fysisk och psykisk hälsa". Diego själva tror att de är "är innovatörer, entreprenörer, kreatörer eller påläggskalvar, men också “vanliga” ambitiösa och duktiga tjejer och killar". Jag får väl räkna mig till "vanlig ambitiös kille" som snart nått upp till målgruppen (är 23 nu).

Diego är ett magasin i ordets rätta bemärkelse: genomarbetat i layout och typografi, och med intressanta texter (om Fjällräven, al-Jazira, bokbranschen och trendiga funkisområden i Bromma för att nämna några). Tummen upp också för tidningens fotografer, som håller hög klass.

En föreläsare vi hade på högskolan för ett par år sedan sa: "Du behöver aldrig prenumerera på Dagens Industri. Det räcker att omge sig med folk som gör det, de kommer att läcka det viktigaste". Sant kanske, och personligen uppfattar jag DI som knastertorr. Men Diego träffar ganska rätt med fräschare uppslag och infallsvinklar. Jag gillar.

Diego kostar en knapp femtilapp på Pressbyrån, men just nu kan man provprenumerera (det gör jag!) på tre nummer för 49 pix. Det är ett bra pris.

ANDRA TIDNINGAR JAG PRENUMERERAR PÅ
Ingmar, Cap & Design, Kamera & Bild och Göteborgs-Posten

ANDRA TIDNINGAR JAG GÄRNA LÄSER
Trots Allt, Bon, Att:ention, Resumé

Andra bloggar om: Diego

Dagens vackraste fotografier

FOTO: Bakom kameran till dagens vackraste fotografier står Fredrik Olsson på smudo.org. Han är 36 33 år och bor i Stockholm. Han började fotografera för fem år sedan två år sedan (!), och visar prov på sällsynt känsla och uttrycksfullhet. Fantastiska stadslandskapsbilder blandas med porträtt och dubbelexponeringar. Guld!

Checka det ut på www.smudo.org/blog

Popadelica - for the very first time

MUSIK: Händer det så händer det i Jönköping verkar det som. I alla fall på musikfronten. Efter att ledningen för långköraren Hovstock i somras meddelande att festivalen läggs ner presenteras nu en ny glad nyhet: Popadelica. Det blir utomhusfestival i Huskvarna Folkets Park, det blir kanske vårens stora musikhändelse, det blir debut och snart släpps biljetterna. Och artisterna går inte av för hackor: Hello Saferide, I'm from Barcelona (som också är klara för sommarens Hultsfredsfestival!), The Radio Dept. och Memoplay. Bland andra.

Lördagen den 29 april är det dags. Om två veckor släpps biljetterna. Spännande.

En hel värld inom mig

MUSIK: Dagens vackraste video kommer från Tomas Andersson Wij och heter "En hel värld inom mig". På onsdag kommer nya ep:n. Se videon här.

Filmtummar upp och filmtummar ner

Fyra kvällar - fyra filmer. De senaste dagarna har varit biofilmsdagar. Torsdag: A simple curve. Fredag: Walk the line. Lördag: Om Gud vill. Söndag: Play.

Under Filmfestivalen har jag filmrapporterat på bloggen Filmomat, men för den som har bråttom följer en snabb sammanfattning:
A simple curve - lågmält drama om att göra upp med sina föräldrar och skapa sig ett eget liv. Kanadensisk debutfilm med storslaget foto. (läs min recension på Filmomat)
Walk the line - livsberättelsen om Johnny Cash och June Carter. Ruggigt bra musik! Se. (läs min recension på Filmomat)
Om Gud vill - en praktbesvikelse från musikvideoregissören Amir Chamdin. Svagt manus, lösa trådar och en Nina Persson ur form. Illa. (läs min recension på Filmomat)
Play - sömnig historia om chilensk kvinna som är ensam och förföljer en man vars portfölj hon har hittat. Gott försök som inte räcker ända fram. Tyvärr.