Styr inifrån

Det här är en grej som jag tänkt på mycket den senaste tiden: vem styr mig? Jag har kommit underfund med att jag har förtvivlat svårt för ”att vara styrd”. Jag tar ogärna direktiv från andra, känner mig så låst då. Jag vill bestämma och styra själv. Därför passar jag inget vidare som fast anställd, som inrättad i ett led. Nu tror jag kanske inte att alla fast anställda ser på sin tillvaro som sådan, att de skulle vara styrda eller inrättade. Men jag trivs med att få bestämma själv, över min tid, över mina pengar, över mina prioriteringar. Jag kan givetvis inte styra allt själv, men mycket, det viktiga. Och jag har de senaste åren börjat att mer och mer styra inifrån, har blivit mer inifrånstyrd.

Det är så lätt att låta andra styra ens val, att låta andras förväntningar och krav pekar ut riktningen. Vad vill andra att jag gör? Vad ska jag skriva om som andra vill läsa om? Vad ska jag säga som andra nog vill höra? Som föreläsare brukar jag predika att ”skriva för sin läsare”, men det här är någonting annat. Jag tror på att – i sina vägval – vara genuint egoistisk. Jag tror på att låta svaret på frågan ”Vad vill jag?” vara vägen framåt. Gör saker för din skull. Gör saker som du uppskattar. Skapa sådant som du önskar fanns (och fanns mer av). Det är först då som det blir verkligt bra och riktigt värdefullt för dig – och därigenom för andra. Jobba på att bli mer inifrånstyrd. Det tänker jag fortsätta att göra.

Att prata och att säga

Jag lyssnar just nu på boken Vardagsmakt av Elaine Eksvärd. I boken går hon igenom tio strategier för att få och genomskåda makt. Jag är bara på strategi nummer två ännu (social makt, den första var auktoritetsmakt), men inser redan att boken är proppfull av smartheter. En sådan som jag minns från bussresan nu på morgonen: Elaine tar upp vad som skiljer ”att prata” från ”att säga något”. Det är makalöst vilken skillnad det kan vara på två så – till synes – liknande handlingar och ord. Prat som prat, liksom. Men icke alls. Det finns många som bara pratar för att prata, som kanske tänker genom att prata, eller för att de inte står ut med att det är tyst. Sådan är inte jag, vill inte vara. Jag blir trött av människor som bara pratar och pratar. När jag säger någonting vill jag att det ska tillföra någonting, vara genomtänkt och ”värt det”. Annars kan jag lika väl vara tyst, tänker jag. Vi är olika där, men sådan är jag.